Mycket att göra och äckelförkylning har stoppat mig i mitt skrivande. Min förutsättning är att skriva en gång per dag, men det märker jag ju redan att det kanske blir svår. Nåja, vi får väl se.
Nu måste jag starta mitt berättande om min konstiga blomma, som lever utan jord och vatten.
Ja, du läste rätt. Den växer så det knakar.
Jag köpte den på mässan och det var bild på den. Väldigt fin bild. Så här i efterhand så förstår jag att den var nog photoshopad:(. Jag hade naturligtvis glömt vad den hette men googlade lite på bilder och lyckades att hitta den. Den heter Dracunculus muscivorus, det var bara det att den kallades för drakkalla eller svinröv. Förstår du vilken miss. Det är en stinkande växt jag inhandlat. Fast det är klart, den kan ju dö. Hmm... blir ju svårt att torka ihjäl den i alla fall. *skrattar*
Jag känner ändå en så´n lycka inombords när jag ser hur det växer. I morse satt jag vid köksbordet och åt frukost. Tittar ut i min ovårdade rabatt och får se hur det lyser alldeles gult.
Jag blir så lycklig!
Alla dessa små saker som får mig att må bra. Känna att kraften är på väg tillbaka. Alla mår inte bra, när våren kommer, det är jag fullt medveten om.
När solen sakta sjönk, flög en stor plog med gäss förbi. (Det är de små prickarna) Då kan jag få hemlängtan ibland. Jag ropar till dem att de ska hälsa till Dalarna. Fånigt? Ja, absolut, men det bjuder jag på.
Nu önskar jag dig en fortsatt skön kväll.
Njut att det imorgon är fredag
På återseende
R//